KAXIGA SKOTTAR PÅ KURS
”Vardagsvård” på Furusund våren 2015.

67IMG 0601

 

Där finlandsfärjorna passerar mellan Furusund och Yxlan och smyger in mot den trånga vattenvägen som leder ut till Östersjön, samlas en vacker vårhelg – den artonde och nittonde april 2015 - ett antal skottar och ett tiotal av deras människor. De formidabla fartygens dova dunkande får konkurrens av en kaxig skottekör. En och annan tystnar dock förstummat. En tvåårig skottetik kan inte sluta stirra. Något så stort, i rörelse så nära trygghetszonen, har hon aldrig sett förut.

Anledningen till sammankomsten är en kurs i vardagsvård, ledd av Anette Bohlin-Jansson och arrangerad av Skottefed-erationen. Värdfolket, Sonja Lagerström och Mats Lindgren, välkomnar gruppen till kursen, som är förlagd till Astrid Lind-grenstiftelsens fastighet Josefina, i Furusund. Läget är spek¬takulärt. Från det röda skärgårdshuset med sin gäststuga, faller en vårgrön gräsmatta av mot bryggan och fjärden som vidgar sig söderut. Över den grässlänten trampar många par svartulliga tassar under kursens gång.

Programmet inleds på lördagen med demonstration av trim¬ning. Med sina skötare bredvid sig står eller sitter deltagande skottar på trimborden som ställts upp i storstugan, en före detta veranda. Ljusinsläppet från de stora fönstren i tre väderstreck är generöst och det är lätt att följa kursledarens arbete med hund¬arna. Annette beskriver sitt arbetssätt och visar hur kam, trim-kniv, och kloklippare kan hanteras.

Med undantag för ett och annat utbrytningsförsök, finner sig skottarna i allmänhet i att vara demonstrationsobjekt. Uppsynen kan vara dyster, men lugn råder i allmänhet. Anette berättar också om skottepälsens uppbyggnad. Över ett lager mjuk, kort underull finns ett lager grövre, strävare täckhår. Det är täckhåren som trim¬mas med trimkniv. För att undvika att underullen släpper, kardas den regelbundet och för att klippa öron, panna, kinder, hals och front behövs en sax. Allteftersom demonstrationen fortgår, faller mjuka drivor av skottepäls på golvet. Drivorna skiftar i svarta och grå nyanser – inget vetefärgat exemplar är närvarande den här gången. Raska unga hjälpredor far runt med borstar och snart är golvet framkomligt igen.

Efter inmundigande av härliga korvar med bröd i solskenet vid grillen, fortsätter programmet med ytterligare ett pass trim¬ning, följt av ringträning ute på gräsmattan. Pigga skottar väntar i ring med ägare och skötare. Många av hundarna är unga och har en alldeles egen mening om lämpligt beteende i just den här situ¬ationen. Somliga ägare är dessutom oerfarna som handlers , men humöret är definitivt gott. På kursledarens kommando rör sig ekipagen tillsammans runt på ringen och övar sedan att individu¬ellt röra sig i en triangelformad bana framför ”domaren”. Visst förekommer det skutt och trilskande, visst skumpas det i kort galopp då det borde ha travats. Men ofta travas det riktigt snyggt.

Efter gruppfoto på den långa vinklade bryggan blir det skot-tebollspel på gräset. Flera av hundarna är bollfantaster. Solen står lägre nu och det är dags för middag. Det bjuds på gästabud i vikingaformat – väl anpassat till det skepp från Viking Line som nu tornar upp sig på vattnet utanför de stora fönstren. Stora lass grillade revbensspjäll bärs fram och till det en gudabenådad potatisgratäng. Allmänt och djupt känt tack till kockarna framförs.

Övernattning i Josefina är en bekväm och trevlig historia och söndagsmorgonen mjukstartar med frukost med utsikt över fjärden. Förmiddagspasset ägnas sedan åt hundens tänder och tassar – bland annat demonstreras kloklippning. Deltagarna får också ta del av information om så kallad skottekramp, en epi-lepsiliknande åkomma som - dessbättre mera sällan i Sverige - kan drabba rasen. Detta är en skrämmande nyhet för den som är nybörjare.

Helgens program avslutades med en tipspromenad runt närområdet, i strålande solsken. Frågorna rörde rasen, vård av skotten, samt skottefederationens historia som organisation. Tipsrundan tjänade alltså som välkommen repetition av fakta som inhämtats under kursen.

Skottehelgen avslutades med lunch. Därefter återstod bara för deltagare – fyrbenta och tvåbenta – att ta farväl och bege sig hemåt. Kursen i vardagsvård blev lyckad – kunskapsmässigt och socialt.